Ska det verkligen vara så svårt!?


Vissa kvällar vill jag bara stoppa huvudet i en säck & försvinna. Jag är så otroligt trött på komplicerade nattningar så det bara skriker om det. När vänder allt som alla snackar om?

Lika komplicerat varje vecka, ont i magen, inte ont i magen, spelar ingen roll.
Precis fått nattat Elliot efter 2 timmar, och Bonnie ligger i vagnen & pillar på en dinglis. Hon får ha den eftersom det är det som verkar hålla henne lugn. Det har varit skrik innan dess. Ska det verkligen behöva ta minst 2 timmar i princip varje kväll i 5 månader för att få sina barn att sova? Vi har kanske 1 kväll varannan vecka då allt bara flyter på fint med rutinerna. Det borde istället vara 1 dålig kväll varannan vecka tycker jag. 

Jag har alltid ny energi varje kväll & är positiv. Men när man märker "Fan, denna kvällen kommer gå precis som alla andra!" Då pumpas energin ur på nolltid. Jag har ingen aning om vad vi gör fel. Oavsett om det är jag & mormodern eller jag & D som nattar. Oavsett så är det alltid mig dom föredrar mest vid tröstning, så jag behöver ju energi för två personer varje kväll. Är det verkligen så konstigt att jag är trött? Dom som tittar på mig med avund & önskar sig tvillingar föreställer sig aldrig sådant här i sina fantasier.

Dessa troll är det finaste jag har & världens gladaste charmisar dagtid.
Men på kvällarna krånglar verkligen allt. Folk säger till mig att det är krångligt första halvåret, men ska det verkligen vara såhär intensivt hela tiden? Dom är ju trötta vid 17 och då påbörjar vi våra rutiner för läggning vid 18. Jag har slutat bråka med dom & tvinga dom att sova direkt då, utan inväntar deras signaler som "gnugg i ögonen" och "konstanta gäspningar" innan jag försöker fösa dom i säng. Innan dess vill dom bara busa & blir total förbannade om dom hamnar i ryggläge. Att somna på bröstet med huvudet på axeln har vi aldrig lyckats med heller. Åh, frustrationen har verkligen nått till mig ikväll. Riktigt kryper i ryggen.
#1 - Lisa Jungqvist Larsson

Heeej! Usch lider så med er... Våra nattningar har varit upp och ner sedan vår lille föddes. Men jag lovar det vänder. Sen fattar jag verkligen inte hur det är med TVÅ små. Åh herregud skräms av bara tanken av att ha två små Espen haha. Men mitt i detta får du inte glömma av att du gör så gott du kan<3 Barn är det som vi har men vi får faktiskt vara människor ibland. Även vi supermammor;) Har ni testat bärsele nåt? Räddat oss i många situationer:) Kram på dig och kom ihåg att du är bäst!

Svar: Tack för din otroligt fina kommentar Lisa! Sådan här respons är jätte skönt att få. :)

Bärsele har inte riktigt gått hem hos någon av flickorna. Det går i alla fall inte att lugna & söva dom med det tyvärr. Dom har aldrig lyckats somna i upprätt läge. Det är alltid liggandes, men det är mycket protester då med. Det är som att dom "förstår" att "nu ska vi sova!" och så blir det "hell no!" reaktion på det och så börjar banan böjandet i famnen haha :)


Kram & tack snälla!
Bellefix

Välkommen in till mig, Isabell 23 y/o.
Tvillingmamma till två fina flickor vid namn Bonnie & Elliot, födda 161024.

Bloggen bjuder på mina intressen /
- Datorspel & streaming
- Inredning & decor
- Barnkläder & leksaker

Samt massor av ofiltrerade tankar och känslor kring mammalivet & dess ups and downs. Läs med en nypa salt.