Header


Right in the moment

Likes

Comments

Jag är mamman som lägger korten på bordet...
Jag vet inte om jag är den första som rakt & ärligt vågar säga idag "Hej, jag är väldigt trött på att vara mamma idag!" som tidigare nämnt i andra inlägg så har jag knappt fått någon sömn, fick 2 timmar inatt och ytterligare 1 1/2 timma på dagen när mamma kom förbi för att hjälpa mig lite medan jag testade att introducera katterna för utelivet, som för övrigt var super skoj och gick väldigt bra, 2 av 4 katter var ute och trivdes i alla fall. Min mor ska komma tillbaka och sova över hos mig inatt, D kommer hem först imorgon och jag kan verkligen behöva all hjälp jag kan få även om flickorna i sig inte är något problem. Det är jag, och enbart mig som i dagsläget inte mår något vidare, och därför krockar verkligen allt. Överkänslig, gråter för minsta lilla. I stundens hetta kan de låta såhär i mitt huvud medan tårarna rinner "Snälla sluta gnälla, låt mig få ta något att äta, jag orkar inte, men jag älskar er så himlans mycket!" Emotionellt rubbad kan vi kalla mig! Så någon som är nära som jag kan luta mig på och snyfta lite är nog precis vad jag behöver. Jag tror dock flickorna är inne i en fas just nu, jag kan knappt lämna dom för att gå på toa, det gnälls otroligt mycket denna veckan som varit, otroligt passande med min dåliga sömn.

Jag är en superhjältemamma...
Well, där har ni korten på bordet hur denna morsa mår idag. Här svävar vi inte på moln och allt är fancy dancy, även om dagarna innehåller mycket fantastiska stunder med, jag menar, titta på mina änglar, det är klart att dagarna är fyllda med kärlek. Mor & dotter såsen skär sig lite just nu bara. Men för vilken förälder gör det inte det? Jag väljer bara att inte låtsas på bloggen som att jag är en superhjältemamma som klarar allt och att allt är Hakuna Matata, även om jag visserligen är en superhjältemorsa och klarar mycket!

Likes

Comments

Att hitta sin egna nisch...
Jag tycker det är så himla roligt att synas. Förr vågade jag aldrig posta min blogg på facebook eller andra medier, för jag var rädd för att stå i centrum eller få anonyma hatkommentarer. Den rädslan är som bortblåst och jag har ännu inte fått några surisar här på bloggen som yttrat sig. Det kan ju säkert ändras i framtiden ju mer jag vågar ta mitt bloggande till andra nivåer och väljer att lyfta samtalsämnen och yttra mig fritt. Jag är fortfarande lite ovan i bloggvärlden trots mina 10 år som bloggare, det har tagit tid att hitta sin egna nisch men även nu på senare förstå att detta är mitt spelutrymme, här får jag skriva vad jag vill, detta är mitt space.

Jellica, en kvinna som äntligen lyckats...
Min bloggvän Jellica som jag förstått att många av er följer också, har alltid inspirerat mig. Den kvinnan kan vara provokativ men på helt rätt sätt. Hon skriver inte massa goja bara för att få en reaktion och sen inte stå bakom sin åsikt. Tvärtom, hon har starka åsikter, och hon står alltid bakom sina brutala utvalda ord, och är inte rädd för att säga dom igen. Jag tror vi har utvecklats väldigt bra hon och jag genom att diskutera mycket kring bloggande, uppmuntra varandras inlägg och kanske sedan omedvetet motivera varandra till att blogga mer och bättre. När man ser att den andra lyckas så vill man självklart lyckas själv! Ingen vill ju stå i skuggan av sin bästa vän eller hur? Man kan granska varandras inlägg för att reflektera över "Vad var det exakt som gjorde att detta inlägg fick så mycket respons?" och sedan tillföra det till sitt egna bloggande. Inspireras inte kopieras. Sen är det bara underbart att vi har olika sätt att blogga på och öven lite skilda innehåll, men ändå mycket liknande åsikter, det sätter extra glöd på det hela! Jag gillar att ibland länka till henne, den kvinnan förtjänar att lyckas här i bloggvärlden. Det har varit super kul att under hela min bloggtid alltid ha haft kontakt med henne och se henne utvecklats.
Otroligt glad för din skull vännen! Äntligen har din blogg fått den uppmärksamheten den förtjänar.

- Så mitt tips är, skaffa dig en bloggkompis! Eller en be en vän våga ge dig ärlig konstruktiv kritik om du vill fortsätta utvecklas.

Likes

Comments

Denna tvillingmamma är helt slut...
Hej mina kronjuveler. Hade varit riktigt skoj om jag varit man, då hade ni varit mina kulor med andra ord. Hoppas ni haft en fantastiskt dag. Jag har varit på kusinträff hos barnens farmor där dom fick träffa faster Lina och lillskruttan Edda. Hon är bara 3 månader äldre än våra, så det blir roligt när dom väl växer till sig. Var jätte mysigt och självklart lagade deras farmor, min svärmor världens godaste mat som vanligt.

Det har varit lite lättare inlägg under dagen, ni som läser hos mig dagligen nu vet att det oftast dyker upp ett eller annat åsiktsinlägg där jag försöker få fram en poäng. Men idag tog jag en liten paus! Jag har varit så vansinnigt trött. Jag har ju skrivit lite lätt om mina ryggproblem och att vår säng inte är bra för mig, jag får liksom återkomma till det problemet lite då jag känner mig tröttare än tröttast och vaknar upp mörbultad varje dag precis som om jag varit på gymmet dagen innan. Det skapar därför lite ångest hos mig att sova om nätterna nu, vilket gör att jag lägger mig på tok försent. Känns lite som att det inte spelar någon roll om jag sover eller inte, jag vinner liksom inget på att sova då jag aldrig blir riktigt utvilad, och kroppen får ju inte direkt vilat något heller. Längtar så till nästa vecka då vi inskaffar en ny säng, jag får helt enkelt bara härda fram till dess. Sömnen är annars A och O för mig för att orka med flickorna under dagen, dom är inte direkt krångliga, men det tar på ens krafter att alltid finnas till för någon annan. Så glad att jag har barnens farmor & mormor så nära som kan hjälpa mig lite om dagarna. Nästa vecka är ju D äntligen hemma igen, eller ja, han jobbar ute, hemifrån. Men han är våran till kvällen!

Här kommer ett åsiktsladdat tips från coachen inom bloggning...
För att inte lämna er helt åsiktsfri denna onsdag så vill jag tipsa er om som vill satsa på bloggen och skriver lite för era läsares skull att sluta be om ursäkt för dålig uppdatering. Det finns inget jag är tröttare på att se än inlägg som enbart är fyllt med ursäkter om varför man inte uppdaterat, ska bättra sig, och sen är det samma inlägg 1 vecka senare igen. Alla kan vi halka någon gång och inte uppdatera i den takten vi brukar, men man behöver inte be om ursäkt. Har du förlorat läsare så är dom redan borta, dom andra som är kvar är kvar av en anledning, dig. Så oroa dig inte! Vet man att det kommer vara lite dåligt uppdaterande framöver så skriv om det istället, då vet läsarna. Men att enbart skriva inlägg som ber om ursäkt hela tiden, det vill jag att ni ska tänka på att sluta göra. Har man varit borta ett tag, ge ett rejält givande inlägg istället som kompensation för din tid borta från datorn.

Nu förbereder jag er på lite segare uppdatering kring morgondagen...
Jag ska börja introducera mina sjuttioelvatusen (4st) katter i huset för utelivet imorgon och vill vara med dom lite när dom luskar runt. Ni skulle sett deras reaktion när dom fick sina reflexhalsband med små bjällror på ikväll, funderar på att ta bort bjällrorna, men det är fortfarande fullt ös medvetslös i huset, dom vet inte om det är dom själva eller sina kompisar som har det roliga ljudet, och det busas runt för fullt. Skratta så jag tjöt! Så nu vet ni det, kvällarna är till för datorn, så ser ni inget under dagen så håll ett extra öga på kvällen!

Blir ni för uttråkade kan ni läsa om min förlossningsberättelse (igen för vissa). Del 1 här, del 2 här, och del 3 här.

Likes

Comments


Förtjänar dina inlägg mer uppmärksamhet?

Allt för många kopior av varandra finns där ute på bloggtoppen när det finns andra helgrymma bloggare som förtjänar mer rampljus än det dom får. Jag söker därför dig som lägger ner mycket hjärta och tid på dina inlägg och som önskar att nå ut till fler med dina texter. Du kan få vara anonym eller få en stor bild i bloggen med bara din blogg/ansikte, samt att just få låta din text pryda min blogg. Du kanske inte hamnar på bloggtoppen, men förhoppningsvis får du chansen att nå ut till några fler som kanske just älskar ditt sätt att skriva på.

Intresseanmälningar skickas i kommentarerna eller till min e-post blogg.bellefix@gmail.com. Du får helt välja ämne själv, det kan vara ett gammalt inlägg i din blogg, kanske de nyaste, eller så kan du välja att skriva ett helt nytt inlägg som bara publiceras här, men det talas vi vid om senare. Lämna gärna en liten motivering kring varför just du ska få gästblogga. Du behöver inte ha en blogg.

Likes

Comments

Nu är det mina jag och mig självs tur att ta de lugnt...
Flickorna har precis blivit nattade. Bonnie kunde inte hålla ögonen öppna och hon var redan ombytt och klar för kvällen så bar in henne till sovrummet. Dom kan inte komma till ro i spjälsängen ännu, så dom får somna i bilbarnstolarna till midnatt då dom vaknar för nattmålet. Sedan flyttar jag över dom efter att matkoman fallit in och blöjorna är torra. Dom somnar så gott då! Vi ställer stolarna i lutande läge så handtaget går i väggen med en liten kudde under fötterna så dom hamnar i mer liggläge, ingosade i sina filtar med sina snuttisar och nappen i mun. Är dom trötta utan magar som krånglar så brukar dom somna bums, med lite undantag den första timman då man kan få springa in och stoppa in nappen några gånger. Elliot visade inte allt för stora tecken på att vara trött så som Bonnie, men jag gjorde henne klar för läggdags med och ställde in henne i rummet, ögonen gick igen bums. Ber en pytte liten bön att det är lika lugnt resten av kvällen. Det är alltid skönt att få dom där timmarna på kvällen för sig själv, speciellt nu när man är ensam med dom. Min tanke förut var "Den bästa tiden är när jag får vara med mig själv på kvällen, men den bästa stunden är när jag får vakna upp till deras vackra ansikten och leenden."
Hur trött dom än kan göra mig, så är det aldrig svårt att le med och mot dom.

Elliot har nappstrejkat under kvällen då hon är alldeles för upptagen med sina egna händer som ska in i munnen. Dom har aldrig varit direkt dreggliga innan, men hej vad hennes body var blöt när vi skulle byta till pyjamas. Nog för att det är tummen hon antagligen vill åt men inte förstår vilken vinkel hon vill ha på handen, men det är minsann hela näven hon satsar på att trycka in. Sicket gosigt söl det blev!

Spelar The Sims 4, nörden tar sin plats...
Nu har jag laddat upp med Cola, The sims 4 laddar i bakgrunden (Toddlers är här!) ska dock finslipa lite på nödinlägg först, sådana som kan vara bra och ha ifall bloggtorka faller in, ni skulle inte ens märka av det! Bra va? Bloggtorka får inte finnas om man ska ligga på topp.

- Om ni har några frågor kring våra rutiner, mat, vanor i allmänhet så va inte blyga med att fråga. Svarar så gott jag kan!

Likes

Comments

Detta är något vi måste prata om...
Jag kom över en kommentar på en blogg igår där dom valde att uttrycka sig på ett vansinnigt dumt sätt som svar på tal på en annan kommentar. Den löd "Du måste vara dum i huvudet. Har du en bokstavskombination eller något!?" Wow, jag borde kunna sluta det här inlägget och låta bara det tala för sig själv. Det var väldigt omoget och okunnigt sagt av personen. Dum i huvudet i all ära var denna personen som fick svar på tal på sin kommentar, men vadå dum i huvudet och orsaken skulle vara en bokstavskombination? Som bokstavskombinerad ADHD ägare här *vink vink* så kan jag absolut hålla med om att man är lite trög ibland när det kommer till minne & koncentration, man kanske inte tänker snäppet före innan man öppnar munnen ibland, detta är kända problem alla människor kan lida av mer eller mindre, vi med ADHD äger denna förmågan lite extra mycket dock, vilket ingår lite i diagnosen för många av oss, men dumma i huvudet? Det tror jag verkligen inte. Sen kanske man har ADHD, ADD, Asperger, autism etc. och är dum i huvudet vid sidan om, men det är inget att beskylla en diagnos för. Jag tror den här personen bör göra sin hemläxa först innan den väljer att öppna munnen nästa gång. Vi kan behöva mycket hjälp i skolan för att vi har ett större behov av annat inlärningssätt, men vi är snarare raka motsatsen från dumma i huvudet, vi är otroligt smarta, och är oftast experter på det vi brinner för.

Synonymer för "dum i huvudet".
- Pantad i kolan, korkad, idiot eller som jag även vill kalla det, pollettsamlare.

- Vad har ni för snittsiga ord som innebär samma sak som "dum i huvudet"? Om ni säger CP eller liknande blir jag arg.

Likes

Comments

Vi har haft sådan tur, och vi är så lyckligt lottade...
Lite tankar som åker igenom mitt huvud idag, över graviditeten, förlossningen, över våra två underbara flickor som blir hela 3 månader om 1 vecka. Det är ofattbart och kärleken är så svår att hantera. Det känns som att jag inte vet vart jag ska placera min kärlek ibland, det bara svämmar över, och den växer mer och mer för var dag som går, hur det ens kan vara möjligt? Kan man besitta sådana här starka känslor?

Jag var med i flera tvillinggrupper på Facebook, och det mesta man läste kändes som elände. Tvillinggraviditeter kan vara väldigt komplicerade, vilket jag faktiskt inte fick uppleva alls. Jag hade förberett mig för att en graviditet kunde innebära komplikationer, att det kunde hända vem som helst, även mig. Men det hände aldrig. Bortsett från vanliga gravidbesvär flöt allt på galant, flickorna mådde bra, jag mådde så bra som jag kunde må i situationen. Flickorna kom ut friska, skrikandes på ett vanligt förlossningssätt. Jag kanske borde tacka & va nöjd och vandra vidare med våra liv, men jag kan inte sluta undra ibland, varför oss? Varför fick vi det så lätt, när många andra uppenbarligen får det så svårt, även efter förlossningen. Det är så svårt att smälta, speciellt när man själv varit en olycksfågel inom så mycket annat i livet. Är detta min belöning för allt jag kämpat mig igenom? För jag kan inte komma på något bättre sätt att bli belönad på.

En kvinna som är otroligt stark...
Jag kom natten till idag över bloggen som många av er säkert redan läst, ettbarnihimlen som drivs av Filippa. Jag blir så himla rörd när jag läser hennes inlägg. Hon har fått gå igenom så mycket, förlorat 2 barn och har snart sitt 3e barn i sina armar, äntligen. Det är otroligt blandade känslor som bubblar upp, både sorg, men samtidigt spricker glädjetårar fram när jag läser hennes blogg. Jag undrar om hon vet om hur stark hon är? Kan hon se sig själv från mitt perspektiv och genom mina ögon? Hon förtjänar absolut det allra bästa och finaste, och har gjort zero för att förtjäna det som hänt. Så åter igen så ställer jag mig frågan, varför hon och inte jag? Jag önskar inte mina barn eller mig något ont, men hade jag kunnat bära en del av den smärtan hon gått igenom så hade jag gjort det, istället får jag sitta bredvid och beskåda, förhoppningsvis hennes belöning för allt ont hon nu fått gå igenom.

Jag har en bekant som förlorat precis som Filippa, jag vet inte om hon läser min blogg eller ej, men samma tankar gäller även för henne. Det är svårt att finna ord och veta vad som är dom rätta sakerna att säga, istället är det lätt att skriva kram eller ett hjärta, för det finns inga ord som kan vara tröstande nog, snarare tvärtom, och man vill ju inte vara den som klämmer tårna ytterligare när dom redan gör ont.

- Lite av mina tankar denna Tisdagsmorgon. Ibland är även jag en grubblare.

Likes

Comments

Äntligen är jag tillbaka...
Gud vad det där var krångligt med att inte kunna komma in på bloggportalen. Jag letade runt och såg att flera andra hade exakt samma problem som mig fast under November månad, såg dock inte hur dom löste det sedan. Jag testade allt från andra webbläsare, starta om datorn, återställa lösenord, jag mailade Nouw både på privat mail och via facebook, men irritationen tog över och jag kände att jag bara var tvungen att lösa det. Tanken slog mig "Det kan omöjligen vara så simpelt som att gå in på inställningar i webbläsaren och radera all webbinformation?" Tro sjutton att det var det. Så du lyckosamma jäkel som hittar hit efter att ha googlat "Kan inte logga in på Nouw" sjuttioelvatusen gånger precis som jag, grattis, här har du svaret, jag verkade va den enda som hade det.

Nu har mamma varit igång & onlineshoppat...
Beställde dessa 3 gosiga långärmade samt mjukisbyxorna. Tror inte jag köpt nya mjukisar på säkert 10 år. Snacka om att dom 2 andra är utslitna, de ena paret åkte jag i till förlossningen, vi har varit med om mycket, så mycket att tyget nu är så tunt mellan benen att man nog skulle kunna se mina grymma Star Wars trosor. Det var med andra ord dags för nya, och jag sitter i detta nuet och stor njuter i dom och funderar på vilka plagg i garderoben som ska elimineras för att dessa ska få plats. Jag brukar göra så nuförtiden. Först & främst unna mig något plagg på nedsatt pris för att göra vardagen lite roligare varje månad, och lever även efter 'Paradise Hotel' reglerna, åker en ut så kommer 1 eller 2 stycken nya in. Köpte även en klänning ni kanske får se någon gång i framtiden. Klänningen & den gråa långärmade till vänster samt mjukisbyxorna kommer från Haléns, tröjan i mitten & till höger är ifrån Zalando. Jag brukar oftast satsa på lite roligare partytoppar, men denna månaden blev de ett nytt set med mjukisar att glida runt i här hemma och pryda med bebiskräk.

Får även tillägga att jag sprungit runt och turats om att använda ALLA tröjor idag. Nya kläder ska användas, direkt, och helst samtidigt.

- Hur har er dag varit ni som är nattsuddare som jag? Gäller även er som läser detta imorgon. Överlevde ni utan mina uppdateringar?

Likes

Comments

Nouw Magazine